SFP och Saml påskyndar jätteinvesteringar
Sibbo kommuns budgetutfrågning i Gustavelund avslutades med kommunchefen Grannas plågsamma uttalande som gick ungefär så här: ”Nu kan ni begrava kommunstrategins målsättning att stoppa skulden!” Detta hände verkligen: SFP och Samlingspartiet, som stöttade varandra, påskynda två separata skolinvesteringar på mer än 10 miljoner euro, och SDP:s Virtanen krönte den ekonomiska begravningen med sitt förslag att grunda ett simhallsföretag under det ekonomiskt mycket svåra året 2025 – och det slog ändå igenom!

Endast Sannfinländarna kom med ett förslag som motsvarar budgetutmaningarna – att skjuta upp renoveringarna av den icke-kritiska Nickby Idrottsvägen och friidrottsplanen (1,5 miljoner euro) från nästa år till ett år framåt. Men det fanns inget stöd för Jenni Lastuvuoris förslag i förvaltningen.

I kommunstyrelsen förde SFP fram ett förslag som lagts fram i den svenskspråkiga utbildningsavdelningen och sedan förnekats i kulturnämnden för att påskynda Söderkullas eget skolhus. Nu marknadsförs det som en utrymmeslösning även för Landsängens Daghem – vilket skulle få upp antalet barn till 175, men som är en liten tröst när projektet på över 10 miljoner är dimensionerat för inte mindre än 300 elever. Situationen är dock att antalet svenskspråkiga elever minskar i Sibbo och det verkar som det de flesta åren inte finns några svenskspråkiga inflyttare alls.

Det kan vara lätt att tro att tidigare investeringar i slutändan bara kommer att ha en positiv effekt, men verkligheten säger något annat. Sibbos investeringar – särskilt i stora, toppmoderna skolcentrum – har varit för stora. Till exempel är prislappen för den nu färdigställda tillbyggnaden av Miiliområdets skolbyggnad nästan 30 miljoner, och det är utan att räkna med bygget av sporthallen och civilskyddet, som flyttades till ett separat projekt på mer än 10 miljoner. Tillväxtförväntningarna i Sibbo har inte utgått från det faktiska antalet lägenheter och byarna har faktiskt inte fått bygg- eller undantagstillstånd före förra året. Dessutom har födelsetalen sjunkit under även de lägsta trendprognoserna.

Kommunal ekonomi behöver tillväxt och områdesindelning och intäkter från markförsäljning mycket mer än vad som vore önskvärt. Nu används tillväxt för att fixa överdrivna investeringar när inkomsterna från tillväxten borde ge handlingsutrymme för icke-obligatoriska saker som kommuninvånarna önskar sig, som den där simhallen, som Sibbo kommun faktiskt inte har råd med ens på 2030-talet.

Kort om siffrorna. Att påskynda ett projekt på 10 miljoner med ett år orsakar precis så mycket onödiga skulder utöver den tidigare skulden. Utan nödvändiga nedskärningar eller uppskjutningar kommer den årliga upplåningen i Sibbo att ligga mellan sju och nio miljoner i slutet av denna fullmäktigeperiod. Mängden långfristiga skulder skulle då redan vara 132 miljoner. Räntan på den nya skulden är nu över 3 % och i slutet av nästa år spås den bli 6,5 %. Nya investeringar görs med ny skuld, det vill säga 10 miljoner innebär direkt en extra räntekostnad på 300 000 – 600 000 euro. Och ja, även de där 132 miljonerna i skuld flyttas långsamt över till den nya skuldbasen, vilket redan nu ökar räntekostnaderna till mer än fem miljoner per år vid en måttlig 4 % ränta! Här är Sibbos skuldcykel klar.

Varje investeringsuppskjutning är däremot en direkt besparing på kommunens balansräkning och räntekostnader. Sibbo måste nöja sig med att endast göra de viktigaste investeringarna som betalar sig själva och därmed hålla fast vid fullmäktiges gemensamt godkända strategiska mål om att stoppa den ökade skuldsättningen till 2025. Att öka skulden med de förutspådda räntorna kommer att sluta mycket sorgligt och oundvikligen om Sibbos kommunråd inte lyckas göra en kontrollerad riktningsändring från kommunstyrelsens bekymmerslösa liv med överskottsmedel.

Ilkka Sillanpää, fil.dr, Sannf., fullmäktigeledamot i Sibbo